Jag instämmer med Anne-Marie Körling om att vi behöver utveckla skolans självförtroende (länk till blogginlägg). Visst är det så att självförtroendet måste komma innifrån, det är ju där det måste finnas.
Det görs så mycket bra i skolan varje dag, det ju av den anledningen så många människor går till arbetet. Jag tror att vi är dåliga på att tala om det vi är bra på. Det kan också vara så att vi är ovana vid att tala om det vi är duktiga på… Var går gränsen mellan att vara stolt och att vara skrytsam?
En skola har alltid områden vi behöver utveckla och förbättra, men det betyder ju inte att allt vi gör är dåligt…
Rektorns blogg 
23 april 2010 at 6:57
Hej – jag är så glad att du skriver en rektorsblogg – det vill jag att du ska veta. Till inlägget. Gränsen mellan skryt och duktig är skör. Dessvärre ser det mesta ut som skryt i den värld där Jante är rådande. Det gör mig fundersam. Jante kan styra och ställa och då blir det mer av skryt trots att man är glad för det man gjort. Jag tror också att glädjen ska tillåtas. Att man får ge utlopp för sin glädje. Den är så viktig. A-M
27 april 2010 at 21:16
Hej! Jag har tyvärr varit dålig på att se över inkomna kommentarer…
Jante är ett spännande kapitel. Jag har haft förmånen att arbeta tillsammans med kommunens modersmålslärare, här råder inga jantelagar. Det är tillåtet att vara stolt över väl utfört arbete och sådant som inte är bra lyfts på ett självklart sätt helt utan omskrivningar. Energigivande och lärorikt!