Mobilens vara eller inte vara i skolan – jag instämmer i Ulf Blossings svar på frågan (se länk). Jag tror inte på att förbjuda mobiltelefoner i skolan men vi behöver ha tydliga överenskommelser om hur vi skall förhålla oss till dem.
Frågan var aktuell på vår skola så sent som i måndags. Vi har elever som regiserar och producerar film med sina mobiler på rasterna – kreativt, positivt och ett bra sätt att använda tekniken. Ibland går kreativiteten lite för långt, det är här vi vuxna har en viktig roll. En förälder hörde av sig till sitt barns lärare och berättade vad barnet berättat hemma. Tack vare att föräldern hörde av sig direkt (till lärarens mobil) kunde arbetslaget utreda vad som hänt redan samma dag. Det visade sig att situationen inte varit så allvarlig som vi först trodde. En vinst av händelsen var de bra samtal som kunde föras med eleverna kring vad som är OK att använda mobiltelefoner till.
Hur vi kan använda oss av den teknik som mobiltelefonerna erbjuder är någonting vi talat om på skolan. Vi kan ha snabb och enkel kommunikation med elever och föräldrar, kan vi använda mobiltelefonerna på fler sätt? På Öpedagogens blogg dyker det ibland upp inlägg som handlar om mobiltelefoner, ett exempel är ett inlägg om mobilen i undervisningen. Spännande! Vi kan göra mycket när det gäller att utveckla användandet av nutida teknik, här har nog inte skolvärlden hängt med riktigt.
27 januari 2010 at 19:34
Så klokt du skriver! Har läst flera inlägg och sett en reflekterande rektor bakom orden. En som tänker till och klurar vidare. Tack för att du bloggar!
27 januari 2010 at 19:42
Jag tackar för hälsningen!
/ Lilian
28 januari 2010 at 0:35
Mina elever är äldre än dina, och situationen ser därför lite annorlunda ut. Jag vill i sammanhanget gärna delge dig en liten mobilrelaterad anekdot, om det går bra:
För en tid sedan var det en elev som kom lite försent till min lektion. H*n glad in, satte sig långt bak och plockade fram mobilen. Jag såg i ögonvrån hur h*n knappade intensivt, mer fokus på telefonen än på tavlan, så jag frågade givetvis vad det var som var viktigare än lektionen, när h*n dessutom kommit försent och allt.
‘Jag frågade XX (som satt längre fram i klassrummet) om vad vi pratar om, jag messade för jag ville inte störa lektionen’ svarade eleven. H*n använde alltså mobilen till att vara hövlig mot mig och klasskamraterna, och bröt samtidigt effektivt ner alla eventuellt kvarvarande rester av mobilifrågasättande hos mig.
Eleverna använder mobiler som miniräknare, de fotograferar det jag skriver på tavlan när de inte hinner skriva av, eller väljer att koncentrera sig helt på diskussionen istället för att anteckna. De använder uppdaterade onlineordböcker istället för de traditionella, har almanackan i telefonen och uppenbarligen använder de dem också för att inte störa.
Det räcker för mig, telefonen är lika självklar som pennan i mitt klassrum.
28 januari 2010 at 19:34
Bra exempel! Jag fortsätter att fundera över hur grundskolan kan bidra till en användbar och positiv mobilkultur.
/ Lilian