Härom dagen besökte jag en klass som arbetade energiskt med att plocka isär och undersöka allt från datorer till brödrostar. Av delarna skulle de sedan bygga och konstruera någonting nytt. Vid ett annat tillfälle fick jag vara med när en klass arbetade med drama och spelade upp scener för varandra, imponerande! Idag åt jag lunch tillsammans med ett par elever som gjorde sitt bästa för att lära mig att teckna årets månader. De hade precis börjat lära sig teckna och de var mer än ivriga att dela med sig.

I eftermiddags lyfte lärarna några guldkorn från de 13 första skoldagarna. Några exempel på skolglädje:
– Att arbeta i ett lärarteam tillsammans med elever som är fulla av lust att lära, är medvetna om att de utvecklats och som reflekterar över detta.
– Glädje i att upptäcka att man trivs på en ny arbetsplats.
– Att få posotiv feedback från föräldrar som är glada att deras barn går på just vår skola.
– Känslan när en ny elev börjar finna sig till rätta och har skrattat så där högt och hjärtligt.
– Lärglädje tillsammans med eleverna i arbetet med hembygdshistoria och ett mycket uppskattat besök av en pensionär som fångade eleverna med sitt berättande. En spännande tidslinje som sträcker sig från år 1900 till år 2090.

Som rektor har jag förmånen att få möta alla klasser, alla elever och de lärare och all annan personal som arbetar med och för eleverna. Ofta blir det kortare stunder men det ger en överblick över all aktivitet som pågår under en skoldag. Det vore spännande att skriva ner allt lärande som sker under en dag i de elva klasser som finns på våra två skolor.

Annonser

För eleverna är det läsårets andra skolvecka, förskolor och fritidshem har varit igång i tre veckor. Det är lite speciellt – att börja känna igen barn och elever till utseendet, att ett och annat namn börjar sätta sig känns bra. Men det är många namn att lära! Namn är betydelsefulla och viktiga, ibland önskar jag att det fanns någon genväg men det är bara att öva. Anne-Marie Körling har flera kloka och tänkvärda inlägg om just vikten av att tilltala elever med deras namn, några exempel: länk 1, länk 2, länk 3.

Härom veckan uttryckte en nybliven rektorskollega att ”det är mycket möten”. Visst stämmer det! Under de här första veckorna har jag haft mycket givande första möten med arbetslagen i skolorna, fritidshemmen, förskolorna och dagbarnvårdarna. Vi har diskuterat praktiska frågor, dilemman, planerat och jag har dessutom fått tålmodig hjälp med svar på alla mina frågor. Lgr11, grundskolans nya läroplan och förskolans reviderade läroplan svävar som en skolengagerad ande över de möten vi haft. Under de första veckornas forskningsresa har jag även hunnit delta i två ledningsgruppsmöten, det har varit riktigt energigivande.  I ledningsgruppen har jag mött öppenhet och en positiv, lösningsfokuserad arbetsgrupp med utrymme för pedagogiska samtal där man kan ”tänka högt” tillsammans.

Jag är nyfiken på fortsättningen!

Via (och tack vare) Öpedagogen har jag utökat blogglistan. Marie har startat upp ett spännande arbete tillsammans med sina elever, detta skall bli spännande att följa.

I somras prövade jag Geocaching tillsammans med man, son och sonens sambo. Jag hade inbillat mig att detta skulle gå att sälja in som familjeaktivitet… Man skulle kunna säga att jag lyckades till hälften. Svärdottern och jag hade riktigt roligt, de övriga två var närvarande men utan att visa någon tendens till entusiasm. Så – fortsättningsvis lämnar vi nog gubbarna hemma.

Mitt på dagen blev det mer livat än vanligt i korridoren utanför kontoret. Det hördes tydligt att det var en dispyt igång!

Jag klev försiktigt ut genom dörren och gick sakta ut. Det var upprörda ord som hördes men så upptäckte barnen mig. ”Jag sade ingenting” kom det direkt från den som precis fått in ett mindre fint ord i en upprörd mening.

Det är inte lätt att förstå vad som hänt när 5 barn samtidigt och med stort engagemang berättar sin version. Som tur är, de är otroligt duktiga, de vet att vi vuxna vill höra och förstå varför man är arga på varandra. Och de berättar med en rasande hastighet!

De lyssnar direkt när jag säger ”stopp, jag hör alldeles för mycket på en gång och förstår ingenting”. När var och en fått berätta sin version (och en i taget) visade det sig att det rörde sig om en bandyklubba som flyttats från en krok till en annan. Ägaren hävdade med bestämdhet att ”någon snott hans klubba”

När jag sade att  ”men vi har inga tjuvar på vår skola”  kom det med blixtens hastighet ”det har vi visst!”. Och då kom vi alla på att det hade vi ju haft. I höstas var det ju inbrott på vår skola.

Alltsammans slutade med att vi var överens om att om en bandyklubba flyttats 5-6 krokar längre bort var det ingen som snott klubban. Det kunde ju gått till så att klubban ramlat ner på golvet och någon som paserat hängt upp den på fel krok.

Efter en längre tid utan fungerande bredbandsuppkoppling njuter jag av att återigen ha tillgång till bland annat TED.

Diana Laufenbergs beskrivning av hur skolans roll för lärande förändrats från platsen där infomation hämtas till en plats där vi arbetar med lärandet som process vill jag dela med mig av!

Den här veckan är det temavecka för år 7-9. Niorna arbetar med företagande och det gör de med bravur. Idag var det dags för leverans av bullar och muffins som elever tagit upp beställning på tidigare i veckan. Eftersom jag var ensam på expeditionen fick jag ta emot de beställda varorna.

Själv hade jag missat möjligheten att beställa bakverk. När jag undrade varför ingen frågat mig fick jag svar på tal – ”så är det när man är rektor och inte är på plats!”

Det är bara att lära av misstagen, jag får se till att hålla mig framme nästa gång det är temavecka.

Visst går det att känna igen sig i förrvirringen när man möter någonting helt nytt och är så fokuserad på det märkliga att man inte klarar att pröva sig fram!