engagemang


Via (och tack vare) Öpedagogen har jag utökat blogglistan. Marie har startat upp ett spännande arbete tillsammans med sina elever, detta skall bli spännande att följa.

I somras prövade jag Geocaching tillsammans med man, son och sonens sambo. Jag hade inbillat mig att detta skulle gå att sälja in som familjeaktivitet… Man skulle kunna säga att jag lyckades till hälften. Svärdottern och jag hade riktigt roligt, de övriga två var närvarande men utan att visa någon tendens till entusiasm. Så – fortsättningsvis lämnar vi nog gubbarna hemma.

Annonser

Jag har följt Öpedagogens blogg under ett par år, ibland för att inspireras, ibland för att njuta av skolglädje. Tack vare Marie har jag till exempel lärt mg att det finns någonting som heter ”geocatching”, verkar otroligt spännande! Funderar på att pröva detta, kanske någonting att satsa lite tid på under semestern?

 Nu har Marie och hennes elever fått pris (länk). Lärarnas nyheter har en artikel som ger en beskrivning av klassens arbetete under läsåret (länk).

Grattis till ett välförtjänt pris och tack för inspirerande läsning!

Lästips: klassens blogg ”Detektiven Emil och vi

För cirka ett år sedan hade jag ett spännande samtal med en klass på vår skola. Vi pratade om att kunna läsa – varför det är bra och vilken glädje och nytta man kan ha av att kunna läsa.

För egen del blir det en hel del läsning i yrket men också läsning på fritiden som har anknytning till yrket. Att fritidens läsning med stor lätthet dras till texter med yrkeskoppling beror helt enkelt på att jag har ett intressant och givande arbete som ger lust att lära.

Ikväll har jag funnit en ny blogg med ett inlägg som beskriver individuell utveckling där skolan utgått från elevens förutsättningar (se länk). Jag läser, gläds och lägger till en länk i min blogglista.

Idag har Furulundsskolans första talangjakt gått av stapel!

Det hela började med att frågan om talangjakt lyftes i elevrådet. 9:ornas elevrådsrepresentanter ville lämna ett avtryck på skolan, varför inte  anordna en talangjakt och vara med om att starta någonting som kan fortsätta att utvecklas till en tradition.

Ungdomarna har gjort ett jättebra jobb och idag kunde vi njuta av sång, musik, dans och akrobatik. En enig jury utsåg en värdig vinnare, det var skolans pianist som utsågs till förstapristagare.

Men det var inte bara de artister som framträdde som visade upp sina talanger. Det är fascinerande att få vara med och se ungdomarna kliva fram, agera och använda sina olika kompetenser och förmågor. Tänk så bra det blir när alla bidrar med det de är bra på.

Stort tack till elevrådet!

Ett jättetack till vår fantastiska vaktmästare som hjälpt till med förberedelser och efterarbete!

Visst kan man slås av tanken ”kan alla veckans möten verkligen leda till någonting”. Jag måste kontrollera… den här veckan finns 23 inbokade möten i kalendern, längden varierar från 20 min till 8 h. Visst verkar det vansinnigt!

Efter veckans två första dagar och 8 av de 23 mötena är det bara att konstatera – vi pratar om hur vi kan bli bättre! Och våra möten ger resultat. Ett exempel på detta är en kommentar efter dagens LIAM-möte: ”Vilken skillnad det är! tänk hur det var förut när vi bara var två”. Idag har 8 gruppmedlemmar haft uppföljning för att lära av det som gjorts och för att gemensamt tänka och planera hur vi skall fortsätta. (LIAM – skolans grupp för arbete för likabehandling och mot kränkningar)

Fantastiska elever, engagerade och kloka medarbetare – vi är många som pratar om hur vi kan bli bättre! Och vi pratar inte bara, vi blir bättre.

Efter en slitsam hösttermin är alla verkligen värda att känna att det arbete som utförs ger resultat. Elever och personal på Furulundsskolan – sträck på er!

Det är alltid lika roligt med elevrådsmöten, det kommer fram så mycket klokskap i våra samtal! Idag har jag träffat eleverna som representerar klasserna 2-6, de är fantastiska. En av punkterna på dagordningen är ”förgående möte”, vilken koll barnen har. Vi behöver inte läsa innantill, barnen vet vad vi pratade om senast vi sågs.

När vi diskuterade hur vår skola kan bli ännu bättre berättade en av eleverna (från 2:an!) om hur de gör i sin klass. ”Vi pratar om hur vi kan bli bättre”. Med mitt vuxna perspektiv ställde jag frågan om det kunde bli så att man kände sig dålig om vi hela tiden pratar om hur vi skall bli bättre. Det var nog en dum fråga, för eleverna var det självklart att även om man är bra så kan man bli bättre.

Jag blir alltid lika imponerad av alla elevrådsrepresentanterna, alla tar sitt uppdrag på mycket stort allvar, alla deltar aktivt och bidrar med så mycket.

Idag har jag haft ett givande samtal med några lärare om åtgärdsprogram.

5 kap. 1 §, tredje och fjärde stycket grundskoleförordningen Om det genom uppgifter från skolans personal, en elev, elevens vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att eleven kan ha behov av särskilda stödåtgärder, skall rektorn se till att behovet utreds. Om utredningen visar att eleven behöver särskilt stöd, skall rektorn se till att ett åtgärdsprogram utarbetas. Av programmet skall det framgå vilka behoven är, ur de ska tillgodoses, samt hur åtgärderna skall följas upp och utvärderas. Eleven och elevens vårdnadshavare skall ges möjlighet att delta när åtgärdsprogrammet utarbetas. (Allmänna råd för arbetet med åtgärdsprogram)

En av lärarna beskrev hur h*n brottats med att formulera åtgärdsprogram för ett par elever (under det sportlov elever och lärare precis haft). Samtalet handlade om respekten för att skriva ett offentligt dokument om och för en elev. Samtalet handlade också om vikten av att inte producera ett dokument utan att åstadkomma ett arbetsredskap som kommer eleven till nytta, att få till formuleringar som blir ett stöd för de lärare som arbetar tillsammans med eleven. Med andra ord att leva upp till åtgärdsprogrammets syfte.

Eftermiddagens samtal är ett typexempel på sådant som lärare brottas med. Viljan att prestera ett bra jobb – att köra fast – att inte vara riktigt nöjd – att vilja mer och bättre. I samtalet kom det också fram att skoldebatten, som av många upplevs som ett stort tryck på lärares proffession och lärares proffessionella förmåga kan hämma goda lärares arbete.

Det är olyckligt om duktiga lärare inte känner att det är bra nog att prestera utifrån den kunskap man har idag. Även lärare lär hela tiden, det är här  skolutveckling sker. I en skola måste det vara tillåtet för alla att lära och utvecklas.

Åtgärdsprogram är ett bra exempel på sådant som vi blir bättre på hela tiden. Vi skriver inte likadana åtgärdsprogram idag som för ett år sedan. Övning lönar sig!

Nästa sida »