Det finns stunder som är obetalbara, den där typen av stunder som  sätter sig fast i minnet på ett riktigt gott sätt.

Mycket skall ske under planeringsdagarna innan eleverna kommer. Det är högt tempo, många pusselbitar som skall falla på plats, kontakter och samtal och detta kryddat med information till och från olika håll.

Jag hade precis avslutat ett samtal från en person som undrade var jag var. Det var bara att bita i det pinsamma äpplet och meddela att jag definitivt var på fel plats, 4 mil fel… Så går det när kontrollen tappas och man tror att det är tisdag på en onsdag! (Alltihop utspelade sig igår)

Med detta i bagaget ilade jag över skolgården för att ta mig till ett möte. Då hör jag någon ropa, sedan kom ett barn farande med full fart, h*n flög upp i famnen och jag fick en sån där obetalbar, hård kram som känns i hela kroppen. Det är någonting speciellt med glada barnkramar! Då kom nästa barn fram och jag fick en kram till.

Tänk att kramar kan kännas så gott i hela kroppen.

Det är fantastiskt att vara rektor!